We recognize that structures are so

We recognize that structures are socially constructed, reproduced and changed through the actions of people in real time, but that, at given points in time, actors occupy different interest and power positions within structures, giving them different goals, levels of autonomy and clout.

“Regime” refers to a set of rules, institutions and structured interests that constrain individuals through compliance procedures (Krasner, 1983 and North, 1990). Analytically speaking, these rules and norms may be imposed from above using forms of political power, or they may “emerge informally” out of regular face-to-face interaction. Empirically there is an interaction between the two: regimes are always related to issues of power, conflict, domination and accommodation (O’Connor, Orloff, & Shaver, 1999, Chapter 1). Regimes tend to reproduce themselves through time as a result of the way that interests are defined and structured. In situations of rapid change, disruption or crisis regimes can break down, to be replaced by a different regime or by regime competition or by institutional breakdown.



In order to use this framework to analyze issues of welfare and security, we modify Esping-Andersen, 1990 and Esping-Andersen, 1999 concept of “welfare state regimes” and his analysis of the “three worlds of welfare capitalism” in the West (Gough and Wood, 2004 and Wood, 2003b). Esping-Andersen’s concept of welfare state regime contains four elements, not entirely congruent. First, it applies to capitalist societies that have been transformed into welfare states, that is, not countries that happen to engage in a bit of social policy on the side, but societies so deeply affected by their non-residual, pervasive social policies that they are best defined as welfare states.3 Second, the concept denotes the ways in which states, markets and households interact in the provision of welfare: the welfare state is embedded in a broader “welfare mix.” Third, it identifies a process of de-commodification through state action and measures this as the degree of social protection provided against total dependence on market forces. The OECD countries vary greatly here. Fourth, in these circumstances social policies not only reflect but also reproduce “stratification” outcomes in terms of power, as well as class and other forms of inequality. In this way, social policies shape political divisions and alliances and, usually, reproduce them through time in a path-dependent way.

On the basis of the last three dimensions, Esping-Andersen distinguished three welfare state regimes in the OECD world, which he labels liberal, conservative and social democratic. However, we want to probe further the common features underlying all these varieties of welfare state regime. We contend that the following nine elements are integral to the welfare state regime paradigm.
1.
The dominant mode of production is capitalist. There is a division of labor based on the ownership or non-ownership of capital; the dominant form of coordination is ex post via market signals; the technological base is dynamic, driven by a never-ending search for profit.
2.
A set of class relations is based on this division of labor. The dominant form of inequality derives from exploitation of wage laborers by owners of capital and land.
3.
The dominant means of securing livelihoods is via employment in formal labor markets; conversely, the major threats to security stem from interrupted access to labor markets, due to ill health, old age, unemployment or other contingencies.
4.
Political mobilization by the working classes and other classes and the ensuing democratic class struggle shape an inter-class “political settlement.”
5.
There is a relatively autonomous state bounded by the structural power of capital but open to class mobilization and voice and able to take initiatives on its own behalf.
6.
These factors, together with inherited institutional structures, shape a set of state institutions and practices which undertake social interventions. This state intervention combines with market and family structures and processes to construct a “welfare mix.”
7.
This welfare mix de-commodifies labor to varying degrees (and provides social services as well as investing in human capital).
8.
Together the welfare mix and welfare outcomes influence the definition of interests and the distribution of class power resources which tend to reproduce the welfare regime through time.
9.
Within each regime, “social policy” entails intentional action within the public sphere, normally intended to achieve normative, welfare-oriented goals.


Each one of these elements must be re-examined when our attention turns from the North to the South. There is no space here to elaborate this in detail; rather the results of our interrogations are summarized in Table 1. The upshot is that, alongside the above welfare state regimes, we identify two other quite different meta-welfare regimes: informal security regimes and insecurity regimes ( Gough & Wood et al., 2004, part I). The latter two embrace extensive non-state as well as state institutions in the reproduction of security and insecurity, and acknowledge the wide and varied experience

Resultat (svenska) 1:

Vi inser att strukturer är socialt konstruerat, reproduceras och förändras genom insatser av människor i realtid, men som, vid ges poäng i tid, aktörer har olika intresse och maktpositioner inom strukturer, att ge dem olika mål, autonomi och slagkraft."Regim" avser en uppsättning regler, institutioner och strukturerad intressen som begränsar individer genom att förfarandena (Krasner, 1983 och norr, 1990). Analytiskt tala, dessa regler och normer får införas från ovan med former av politisk makt, eller de kan "dyka upp informellt" av regelbundna ansikte mot ansikte interaktion. Empiriskt finns det en interaktion mellan två: regimer är alltid relaterade till frågor om makt, konflikter, dominans och boende (O'Connor, Orloff, och rakapparat, 1999, kapitel 1). Regimer tenderar att reproducera sig genom tiden till följd av det sätt att intressen definieras och strukturerad. I situationer av snabba förändringar, kan störningar eller kris regimer bryta ner, för att ersättas av en annan regim regimen konkurrens eller genom institutionella fördelning.Använda denna ram för att analysera frågor om välfärd och säkerhet måste ändra vi Esping-Andersen, 1990 och Esping-Andersen, 1999 begreppet "välfärdsstaten regimer" och hans analys av de "tre världarna av välfärd kapitalism" i väst (Gough och trä, 2004 och trä, 2003b). Esping-Andersens begreppet välfärdsstatens regimen innehåller fyra element, inte helt kongruenta. Först, det gäller kapitalistiska samhällen som har förvandlats till välfärdsstater, det vill säga inte länder som råkar delta i lite av socialpolitik på sidan, men samhällen interagerar så djupt påverkas av deras icke-resterande, genomgripande sociala politik att de bäst definieras som välfärd states.3 andra, begreppet betecknar sätt på vilka stater, marknader och hushåll i tillhandahållandet av välfärd : välfärdsstaten är inbäddad i en bredare "välfärd blandning." För det tredje det identifierar en process av de handelsvara genom statliga insatser och åtgärder detta som graden av socialt skydd mot totala beroendet av marknadskrafterna. OECD-länderna varierar kraftigt här. Fjärde, under dessa omständigheter socialpolitik inte bara reflektera utan också återge "stratifiering" resultat när det gäller makt, liksom klass och andra former av ojämlikhet. På detta sätt socialpolitiken formar politiska meningsskiljaktigheter och allianser och vanligtvis återge dem genom tiden på path-dependent sätt.På grundval av de senaste tre dimensionerna framstående Esping-Andersen tre välfärdsstaten regimer i OECD världen, som han etiketter liberala, konservativa och socialdemokratiska. Vi vill dock probe ytterligare den gemensamma funktioner som ligger bakom alla dessa sorter av välfärdsstaten regim. Vi hävdar att följande nio element ingår i välfärdsstaten regimen paradigm.1.Det dominerande funktionsläget av produktionen är kapitalistiska. Det finns en uppdelning av arbetet utifrån ägande eller icke-ägande av kapital. den dominerande formen av samordning är efterhand via signaler från marknaden; den tekniska basen är dynamiskt, driven av en aldrig sinande sökning efter vinst.2.En uppsättning av klassrelationer bygger på denna arbetsfördelning. Dominerande form av ojämlikhet härrör från exploatering av löne arbetare av ägare av kapital och mark.3.Den dominerande sätten att garantera försörjningsmöjligheter är via sysselsättningen i formella arbetsmarknader; däremot de stora hoten mot säkerheten härrör från avbrutna tillträde till arbetsmarknader, på grund av ohälsa, ålderdom, arbetslöshet eller andra oförutsedda händelser.4.Politiska mobilisering av arbetarklassen och andra klasser och efterföljande demokratiska klasskampen forma en mellan klass "politisk lösning."5.Det finns en relativt självständig stat avgränsas av kapitalets strukturell makt men öppen klass mobilisering och röst och kan ta initiativ för egen räkning.6.Dessa faktorer, tillsammans med ärvda institutionella strukturer, forma en uppsättning av statliga institutioner och praxis som åtar sig sociala insatser. Detta statligt ingripande kombinerar med marknaden och familjen strukturer och processer för att konstruera en "välfärd blandning."7.Denna välfärd mix de commodifies arbete i varierande grad (och ger sociala tjänster samt investera i humankapital).8.Tillsammans påverkar välfärd mix och välfärd resultat definitionen av intressen och fördelningen av klass maktresurser som tenderar att reproducera välfärd regimen genom tiden.9.Inom varje regim innebär "socialpolitik" avsiktlig påverkan inom den offentliga sfären, normalt är avsedda att uppnå normativa, välfärd-orienterade mål.Var och en av dessa element måste omprövas när vår uppmärksamhet vänder sig från norr till söder. Det finns inte plats här att utveckla detta i detalj; hellre sammanfattas resultaten av våra förhör i tabell 1. Resultatet är att vi vid sidan av de ovan välfärdsstat regimerna, identifiera två andra helt olika meta-välfärd regimer: informella säkerhet regimer och otrygghet regimer (Gough & Wood et al., 2004, del I). Två sistnämnda omfamna omfattande icke-statliga samt statliga institutioner i reproduktionen av säkerhet och osäkerhet, och erkänner den breda och varierande erfarenheten

Resultat (svenska) 2:

Vi inser att strukturer är socialt konstruerade, reproduceras och förändras genom de åtgärder människor i realtid, men att vid givna tidpunkter, skådespelare ockupera olika räntor och maktpositioner inom strukturer, ge dem olika mål, nivåer av självständighet och inflytande. "ordning" avser en uppsättning regler, institutioner och strukturerade intressen som begränsar individer genom efterlevnad förfaranden (Krasner, 1983 och North, 1990). Analytiskt sett kan dessa regler och normer införas uppifrån att använda former av politisk makt, eller så kan de "dyka upp informellt" ur regelbunden ansikte mot ansikte interaktion. Empiriskt det finns en interaktion mellan de två: regimer är alltid relaterade till frågor om makt, konflikter, dominans och boende (O'Connor, Orloff & Shaver, 1999, kapitel 1). Regimer tenderar att föröka sig genom tiden som en följd av det sätt som intresserar definieras och struktureras. I situationer av snabba förändringar, kan störningar eller kris regimer bryta ner, för att ersättas av en annan regim eller konkurrensreglerna eller efter institutionell sammanbrott. För att kunna använda denna ram för att analysera frågor om välfärd och trygghet, vi ändrar Esping-Andersen, 1990 och Esping-Andersen, 1999 begreppet "välfärdssystemen", och hans analys av de "tre världar välfärdskapitalism" i väst (Gough och Wood, 2004 och Wood, 2003b). Esping-Andersens begreppet välfärdsstatens regim innehåller fyra delar, inte helt kongruenta. Först, det gäller för kapitalistiska samhällen som har omvandlats till välfärdsstater, det vill säga inte länder som råkar engagera sig i en bit av socialpolitiken på sidan, men samhällen så djupt påverkade av sina icke-kvarvarande, genomgripande socialpolitik som de bäst definieras som välfärds states.3 andra begreppet avser de sätt på vilka påstår, marknader och hushållen samverkar i tillhandahållandet av välfärds ". välfärd mix" välfärdsstaten är inbäddad i ett bredare tredje identifierar det en process av de -commodification genom statliga åtgärder och åtgärder detta som graden av social skydd mot totalt beroende av marknadskrafterna. OECD-länderna varierar kraftigt här. Fjärde, under dessa omständigheter socialpolitiken inte bara speglar, utan också återge "skiktning" resultat i termer av makt, samt klass och andra former av ojämlikhet. På detta sätt, socialpolitik forma politiska splittring och allianser och vanligtvis återge dem genom tiden i en bana beroende sätt. På grundval av de senaste tre dimensioner, Esping-Andersen urskiljas tre välfärdsstaten regimer i OECD världen, som han etiketter liberal, konservativ och socialdemokratisk. Men vill vi ytterligare undersöka de gemensamma dragen bakom alla dessa sorter av välfärdsstatens regim. Vi hävdar att följande nio element är en integrerad del av välfärdsstaten regimen paradigm. 1. Den dominerande produktionssättet är kapitalistiskt. Det finns en arbetsfördelning baserad på ägande eller icke-ägande av kapital; den dominerande formen av samordning är i efterhand via marknadssignaler; den tekniska basen är dynamisk, som drivs av en aldrig sinande söka efter vinst. 2. En uppsättning klassrelationer bygger på denna arbetsfördelning. Den dominerande formen av ojämlikhet härrör från exploatering av lönearbetare från ägare av kapital och mark. 3. Den dominerande sätt att fäst försörjning sker via anställning i formella arbetsmarknaderna; omvänt, de största hoten mot säkerheten stam från avbruten tillgång till arbetsmarknaden, på grund av ohälsa, ålderdom, arbetslöshet eller andra oförutsedda händelser. 4. Politisk mobilisering av arbetarklassen och andra klasser och den efterföljande demokratiska klasskampen form en inter-klass "politisk lösning." 5. Det finns en relativt självständig stat begränsas av struktur kapitalets makt men öppen klass mobilisering och röst och kunna ta initiativ för egen räkning. 6. Dessa faktorer, tillsammans med ärvda institutionella strukturer, forma en uppsättning statliga institutioner och praxis som genomför sociala interventioner. Denna statliga ingripanden kombineras med marknads- och familjestrukturer och processer för att konstruera en "välfärdsblandning". 7. Denna välfärds mix de-commodifies arbetskraft i varierande grad (och tillhandahåller sociala tjänster samt investeringar i humankapital). 8. Tillsammans välfärd mixa och välfärdsutfall påverka utformningen av intressen och fördelningen av klassmaktresurser som tenderar att reproducera regimen välfärd genom tiden. 9. Inom varje regimen, "socialpolitik" innebär avsiktlig åtgärder inom den offentliga sfären, som normalt är avsedda att uppnå normativ, välfärdsorienterade mål. Var och en av dessa element måste ses över när vår uppmärksamhet vänder från norr till söder. Det finns inget utrymme för att utveckla detta i detalj; snarare resultatet av våra förhör sammanfattas i tabell 1. Resultatet är att, vid sidan av de ovan nämnda välfärdsregimer, vi identifierar två andra helt olika meta-välfärdsregimer:. informella trygghetssystemen och otrygghet regimer (Gough & Wood et al, 2004 , parti). De två sistnämnda omfamna omfattande icke-statliga samt statliga institutioner i reproduktionen av trygghet och otrygghet, och erkänner den breda och varierande erfarenhet

Resultat (svenska) 3:

och vi inser att strukturerna är socialt konstruerade, reproduceras och ändrats genom de åtgärder för människor i realtid, men att vid givna tidpunkter, aktörer i olika intressen och maktpositioner inom strukturer och ge dem olika mål, nivåer av autonomi och inflytande.

"regimen" avser en uppsättning regler,institutioner och strukturerade intressen som begränsar enskilda personer genom att förfarandena (krasner, 1983 och i norr, 1990).analytiskt sett dessa regler och normer kan påtvingas uppifrån med former av politisk makt, eller de kan uppstå informellt "av regelbundna personlig interaktion.det är empiriskt interaktion mellan de två:regimer är alltid kopplade till frågor av makt, konflikter, dominans och logi (o 'connor, orloff, & shaver, 1999, kapitel 1).systemen tenderar att reproducera sig själva genom tiden som en följd av det sätt som intressena definieras och strukturerad.i situationer av snabba förändringar, störningar eller kris regimer kan bryta ner,ersättas med ett annat system eller av regimen konkurrens eller institutionella fördelning.



för att använda denna ram för att analysera frågor av välfärd och säkerhet, vi ändrar esping andersen, 1990 och esping andersen, 1999 begreppet "välfärdsstaten regimer" och hans analys av de "tre världar av välbefinnande kapitalismen" i väst (gough och trä, 2004 och trä, 2003b).esping andersens begreppet välfärd system omfattar fyra delar, inte är helt sammanhängande.för det första gäller det kapitalistiska samhället som har omvandlats till välfärdsstaten, det är inte länder som råkar delta i lite av den sociala politiken på den sidan, men samhället så djupt som påverkas av deras icke - övriga,genomgripande sociala politik som är de bästa definieras som välfärdsstater. 3 andra begrepp betecknar de sätt på vilka medlemsstaterna, marknader och hushåll samverka i tillhandahållandet av välbefinnande: välfärdsstaten är inbäddade i ett bredare "välfärdsmixen." tredje,det identifierar en process av de handeln genom statliga åtgärder som den grad av socialt skydd mot ett totalt beroende av marknadskrafterna.oecd - länderna varierar mycket här.fjärde, under dessa omständigheter socialpolitiken inte bara återspeglar utan också återskapa "stratifiering" resultat i fråga om makt, liksom klass och andra former av ojämlikhet.på det här sättet, socialpolitik utforma politiska skiljelinjer och allianser och ofta återge dem genom tiden i väg beroende.

på grundval av de senaste tre dimensioner, esping andersen framstående tre välfärdsstaten regimer i oecd, som han etiketter liberaler, konservativa och socialdemokratiska.menvi vill undersöka ytterligare gemensamma drag som ligger till grund för alla dessa sorter av välfärdsstaten.vi hävdar att följande nio delar utgör en integrerad del av välfärdsstaten regim paradigm.
1.
de dominerande produktionssätt är kapitalist.det är en delning av jobb som bygger på ägande eller icke - innehav av kapital, den dominerande form av samordning är ex - post via signalerna från marknaden.den tekniska basen är dynamisk, driven av en ständig strävan efter vinst.
2.
en uppsättning klass förbindelser grundar sig på denna delning av jobb.den dominerande form av ojämlikhet härrör från utnyttjande av de arbetare som ägare av kapital och mark.
3.
det dominerande sättet att garantera försörjningen via sysselsättning i formella arbete marknader, och omvänt,de stora hoten mot säkerheten härrör från avbröt tillgång till arbete, marknader, på grund av sjukdom, hög ålder, arbetslöshet eller andra oförutsedda händelser.
4.
politisk mobilisering av arbetarklassen och andra klasser och de påföljande demokratiska klasskampen form en inter - klass "politisk uppgörelse."
5.
det är en relativt självständig stat som avgränsas av strukturell effekt av kapital, men öppna för klass mobilisering och röst och möjlighet att ta initiativ för egen räkning.
6.
dessa faktorer, tillsammans med ärvde institutionella strukturer, utforma en uppsättning statliga institutioner och förfaranden som åtar sig sociala insatser.detta statligt ingripande förenas med marknaden och familj strukturer och processer för att bygga upp en "välfärdsmixen."
7.
detta välfärdsmixen de commodifies arbetskraft i varierande grad (och som tillhandahåller sociala tjänster samt investeringar i humankapital).
8.
tillsammans välfärdsmixen och välbefinnande resultat påverkar definitionen av intressen och fördelningen av klass makt resurser som tenderar att reproducera välbefinnande regim genom tiden.
9.
inom varje system, "socialpolitiken innebär avsiktlig åtgärd inom den offentliga sektorn, som normalt är avsedda att uppnå normativ välbefinnande mål.


var och en av dessa delar måste granskas på nytt när vår uppmärksamhet förvandlas från norr till söder.det finns inget utrymme för att utveckla detta i detalj, utan resultatet av vårt förhör sammanfattas i tabell 1.resultatet är att, vid sidan av de ovan nämnda välfärdsstaten regimer, identifiera två helt olika meta välbefinnande regimer.informella trygghetssystem och osäkerhet regimer (gough & wood m.fl., 2004, del i).de två sistnämnda omfamna omfattande statliga samt de statliga institutionerna i förökningen av säkerhets - och osäkerhet, och erkänna den breda och varierande erfarenhet.