4. Mapping welfare regimesWe adopt

4. Mapping welfare regimes

We adopt two methods to empirically ground this analysis. First, Gough (2004c) uses measures of two components of welfare regimes noted above—welfare mix and welfare outcomes—to undertake a simple cluster analysis of a large set of countries outside the OECD area. Second, our collaborators researched and wrote detailed studies of three world regions (Latin America, East Asia, Africa) and one country within South Asia (Bangladesh). We summarize these in turn.

The cluster analysis aims to explore cross-national patterns of welfare mixes and welfare outcomes: unlike much regression analysis the goal is to reveal patterns of difference as much as relations of similarity. We rely on commonly available data covering all the transitional, underdeveloped and developing countries outside the OECD, though inevitably their validity, reliability and comparability are open to question. To keep the analysis simple, the exercise below uses just two indicators of the welfare mix and one measure of welfare outcomes. The former combines the domestic state, international state and household components of the mix: (1) public spending on health and education as a share of GDP; and (2) the sum of international inflows of aid and remittances as a share of GNP. As an indicator of welfare outcomes we use the widely known HDI. Applying k-means cluster analysis yields four identifiable clusters, shown in Table 2.



Table 2.
Cluster analysis of welfare mix and welfare outcomes: toward welfare regimes





Final clusters and standardized centers

Countries (grouped by world region)


(1) HDI high (.8), Public spending high (.9), International flows low (−.7) Thailand
Belarus, Bulgaria, Czech Republic, Hungary, Lithuania, Poland, Slovak Republic, Ukraine, Uzbekistan
Algeria, Tunisia
Kenya
Argentina, Bolivia, Brazil, Chile, Colombia


(2) HDI medium-high (.5), Public spending low (−.6), International flows low (−.3) Indonesia, Philippines, Vietnam
Sri Lanka
Armenia
Iran, Lebanon, Morocco, Syria
Dominican Republic, Ecuador El Salvador, Guatemala, Honduras, Paraguay, Peru, Uruguay


(3) HDI low (−.9), Public spending low (−.8), International flows medium (0.0) Cambodia
Bangladesh, Nepal, Pakistan
Cameroon, Central African Republic, Madagascar, Tanzania, Togo


(4) HDI very low (−1.4), Public spending low (−.5), International flows high (1.1) Laos
Benin, Burkina Faso, Burundi, Chad, Ethiopia, Ghana, Malawi, Mali, Mozambique, Senegal, Uganda


Number of countries: 61. k-means clustering is used with k = 6 (the other two clusters comprise one country each and are omitted). ANOVA F-score: HDI 60.5, Public spending 42.1, International flows 28.6.


Table options










At a very crude level of interpretation we may label these clusters as follows:
(1)
Actual or potential welfare state regimes: with high state commitments and relatively high welfare outcomes. This cluster includes much of Central Europe (with some representatives in Eastern Europe); the southern cone of Latin America; Kenya, Algeria and Tunisia in Africa; and Thailand.
(2)
More effective informal security regimes: with relatively good outcomes achieved with below-average state spending and low international flows. This includes parts of Southeast Asia, Sri Lanka, the remaining countries of Latin America for which we have data, together with parts of the Middle East.
(3)
Less effective informal security regimes: with poor levels of welfare coupled with low public commitments and moderate international inflows. This cluster comprises South Asia (excluding Sri Lanka) and certain countries in sub-Saharan Africa.
(4)
Externally dependent insecurity regimes: heavily dependent on aid and/or remittances with very poor welfare outcomes. This comprises the bulk of sub-Saharan Africa as revealed in the available data.
More detailed description of regime types in different regions of the world can be summarized as follows.

(a). Bangladesh and South Asia

In the discussion of the informal security regime above, we recognize that there is a heavy reliance upon the community and family (or broader kin) to meet the need for security. In a historical sense, this reliance is in spite of a British colonial legacy which bequeathed several states in South Asia with recognizable territories and competences. A formal system of law exists, and within India at least liberal democratic practices are also well established. This has produced a welfare regime combination of “stateness” (with relative autonomy—see Alavi, 1972) alongside absent or uneven capitalist development and large scale rural and rising urban poverty. Under these conditions, the state has also been characterized by widespread rent seeking and corruption. But the problem with the community and family locations in the South Asian IRM is that relationships within them are typically hierarchical and asymmetrical, and indeed patriarchal. As Wood has argued elsewhere (2003b), this asymmetry typically results in adverse incorporation (i.e., problematic inclusion rather than social exclusion) in which poorer people trade some short term security in return for longer term vulnerability by adopting forms of client dependence. This reproduces the underlying patron–client relations as a stratification outcome, and functions to disrupt the arrival of civil society pressures to reform such precarious welfare relationships along welfare state lines. In the meantime this short term security does provide certain informal rights which have more immediate predictability and reliability than formal statutory ones.

The characteristics of a South Asian informal security regime within our framework are displayed well in Bangladesh, where the global dimension of the welfare mix is particularly evident through aid and remittances, alongside community level institutions (Davis, 2001 and Davis, 2004). Welfare outcomes are generally poor and insecurity is endemic. The welfare mix in Bangladesh is much more reliant on family, kinship, community, local government and “civil society” forms of welfare provision, which together establish some informal but nevertheless reasonably stable claims to low level entitlement. In addition, the foreign aid community and other bilateral and global actors, as well as significant flows of external remittance income to a sub-set of families, mediate the welfare mix in critical ways. Aid dependency brings an external discourse about rights and correlative duties into the society, offering the policy objective of a welfare state regime via well governed and targeted state interventions underpinned by a growing economy alongside successful agrarian subsistence. However, that model is difficult to establish or reproduce under conditions of elite capture of aid and continuing economic vulnerability to volatile global markets, in which a new transparent settlement between rights and correlative duties, for example in the garments industry, cannot be realized without losing comparative advantage. This is the contradictory fix for many similar societies.

Under such conditions, deep social and political structures continue to define the relationship between rights and correlative duties as highly personalized, segmented, preferential, discretionary and clientelist, as patrons of various kinds8 intermediate between the needs of poor people (shelter, employment, etc.) and the imperfect institutions in the state and market domains. Patron–clientelism provides some security of welfare, but it comes at the cost of adverse incorporation—individual or collective—which blocks more radical reform and the structuring of domestic interests within a welfare state discourse. Davis (2004) has argued that there is a lack of a citizenship link between the foreign funding of development and social sector programs and their disbursement.9 Moreover, a key class of potentially active citizens can exit from this domestic regime, either via the purchase of overseas education and health services, or via migration and remittances. All this blocks the emergence of a positive feedback link between citizenship and public welfare provision, characteristic of western welfare states. Instead, the informal security regime prevails, with de-clientelization rather than de-commodification as the prime task of social policy.

Resultat (svenska) 1:

4. kartläggning välfärd regimerVi antar två metoder för att empiriskt marken denna analys. Gough (2004c) använder första, åtgärder av två komponenter av välfärd regimer ovan – välfärd mix och välfärd resultat – att göra en enkel kluster analys av ett stort antal länder utanför OECD-området. För det andra våra medarbetare undersökt och skrev detaljerade studier av tre regioner i världen (Latinamerika, Asien, Afrika) och ett land i södra Asien (Bangladesh). Vi sammanfattar dessa i sin tur.Klustret analysen syftar till att utforska gränsöverskridande mönster av välfärd mixar och välfärd resultat: till skillnad från mycket regressionsanalys målet är att avslöja mönster av skillnaden så mycket som förbindelserna av likhet. Vi förlitar oss på allmänt tillgängliga uppgifter som omfattar alla övergångsåtgärder, underutvecklade och utvecklingsländer länder utanför OECD, men oundvikligen deras giltighet, tillförlitlighet och jämförbarhet är öppna för frågan. För att göra analysen enkelt, använder övningen nedan bara två indikatorer för välbefinnande mixen och ett mått på välfärd resultat. Den tidigare kombinerar inhemska statliga, internationella statliga och hushållens komponenter av mixen: (1) offentliga utgifterna för hälsovård och utbildning som andel av BNP. och (2) summan av internationella inflöden av stöd och penningförsändelser som andel av BNP. Som en indikator på välfärd resultat använder vi kända HDI. Tillämpa k-means kluster analys ger fyra identifierbara kluster, visas i tabell 2.Tabell 2. Kluster analys av välfärd mix och välfärd resultat: mot välfärd regimerFinala kluster och standardiserade centersLänder (grupperade efter världen regionen)(1) HDI hög (. 8), offentliga utgifterna höga (. 9), internationella flyter lågt (−.7) Thailand Vitryssland, Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Litauen, Polen, Slovakien, Ukraina, Uzbekistan Algeriet, Tunisien Kenya Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia (2) HDI medelhög (. 5), offentliga utgifterna låg (−.6), internationella flödena låg (−.3) Indonesien, Filippinerna, Vietnam Sri Lanka Armenien Iran, Libanon, Marocko, Syrien Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Paraguay, Peru, Uruguay (3) HDI låg (−.9), offentliga utgifterna låg (−.8), internationella flödar medium (0,0) Kambodja Bangladesh, Nepal, Pakistan Kamerun, Centralafrikanska republiken, Madagaskar, Tanzania, Togo (4) HDI mycket låg (−1.4), offentliga utgifterna låg (−.5), internationella flödar hög (1.1) Laos Benin, Burkina Faso, Burundi, Tchad, Etiopien, Ghana, Malawi, Mali, Moçambique, Senegal, Uganda Antal länder: 61. k-means clustering används med k = 6 (de andra två klustren består av ett land och utelämnas). ANOVA F-poäng: HDI 60,5, offentliga utgifterna 42,1, internationella flödar 28,6.TabellalternativVid en mycket grov tolkning kan vi märka dessa kluster enligt följande:(1)Faktiska eller potentiella välfärdsstaten regimer: med höga statliga åtaganden och relativt hög välfärd resultat. Detta kluster innehåller mycket av centralen Europa (med några representanter i Östeuropa); den södra kontinenten av Latinamerika. Kenya, Algeriet och Tunisien i Afrika. och Thailand.(2)Effektivare informella säkerhet regimer: med relativt goda resultat uppnåtts med under genomsnittet statliga utgifter och låga internationella flöden. Detta inkluderar delar av Sydostasien, Sri Lanka, de återstående länderna i Latinamerika som vi har data, tillsammans med delar av Mellanöstern.(3)Mindre effektiv informella säkerhet regimer: med dålig nivåer av välbefinnande tillsammans med låga offentliga åtaganden och måttlig internationella inflöden. Klustret består av södra Asien (exklusive Sri Lanka) och vissa länder i södra Afrika.(4)Externt beroende osäkerhet regimer: starkt beroende av bistånd och/eller penningöverföringar med mycket dåligt välbefinnande resultat. Detta omfattar huvuddelen av Sahara som framgick i tillgängliga data.Mer detaljerad beskrivning av regimen typer i olika regioner av världen kan sammanfattas enligt följande.(a). Bangladesh och södra AsienIn the discussion of the informal security regime above, we recognize that there is a heavy reliance upon the community and family (or broader kin) to meet the need for security. In a historical sense, this reliance is in spite of a British colonial legacy which bequeathed several states in South Asia with recognizable territories and competences. A formal system of law exists, and within India at least liberal democratic practices are also well established. This has produced a welfare regime combination of “stateness” (with relative autonomy—see Alavi, 1972) alongside absent or uneven capitalist development and large scale rural and rising urban poverty. Under these conditions, the state has also been characterized by widespread rent seeking and corruption. But the problem with the community and family locations in the South Asian IRM is that relationships within them are typically hierarchical and asymmetrical, and indeed patriarchal. As Wood has argued elsewhere (2003b), this asymmetry typically results in adverse incorporation (i.e., problematic inclusion rather than social exclusion) in which poorer people trade some short term security in return for longer term vulnerability by adopting forms of client dependence. This reproduces the underlying patron–client relations as a stratification outcome, and functions to disrupt the arrival of civil society pressures to reform such precarious welfare relationships along welfare state lines. In the meantime this short term security does provide certain informal rights which have more immediate predictability and reliability than formal statutory ones.The characteristics of a South Asian informal security regime within our framework are displayed well in Bangladesh, where the global dimension of the welfare mix is particularly evident through aid and remittances, alongside community level institutions (Davis, 2001 and Davis, 2004). Welfare outcomes are generally poor and insecurity is endemic. The welfare mix in Bangladesh is much more reliant on family, kinship, community, local government and “civil society” forms of welfare provision, which together establish some informal but nevertheless reasonably stable claims to low level entitlement. In addition, the foreign aid community and other bilateral and global actors, as well as significant flows of external remittance income to a sub-set of families, mediate the welfare mix in critical ways. Aid dependency brings an external discourse about rights and correlative duties into the society, offering the policy objective of a welfare state regime via well governed and targeted state interventions underpinned by a growing economy alongside successful agrarian subsistence. However, that model is difficult to establish or reproduce under conditions of elite capture of aid and continuing economic vulnerability to volatile global markets, in which a new transparent settlement between rights and correlative duties, for example in the garments industry, cannot be realized without losing comparative advantage. This is the contradictory fix for many similar societies.
Under such conditions, deep social and political structures continue to define the relationship between rights and correlative duties as highly personalized, segmented, preferential, discretionary and clientelist, as patrons of various kinds8 intermediate between the needs of poor people (shelter, employment, etc.) and the imperfect institutions in the state and market domains. Patron–clientelism provides some security of welfare, but it comes at the cost of adverse incorporation—individual or collective—which blocks more radical reform and the structuring of domestic interests within a welfare state discourse. Davis (2004) has argued that there is a lack of a citizenship link between the foreign funding of development and social sector programs and their disbursement.9 Moreover, a key class of potentially active citizens can exit from this domestic regime, either via the purchase of overseas education and health services, or via migration and remittances. All this blocks the emergence of a positive feedback link between citizenship and public welfare provision, characteristic of western welfare states. Instead, the informal security regime prevails, with de-clientelization rather than de-commodification as the prime task of social policy.

Resultat (svenska) 2:

4. Kartläggning välfärdsregimer Vi antar två metoder för att empiriskt jorda denna analys. Först, Gough (2004c) använder mått på två komponenter i välfärdssystem som nämnts ovan välfärds mix och välfärdsutfall-att genomföra en enkel klusteranalys av ett stort antal länder utanför OECD-området. För det andra, våra samarbetspartners forskat och skrev detaljerade studier av tre regioner i världen (Latinamerika, Sydostasien, Afrika) och ett land inom Sydasien (Bangladesh). Vi sammanfattar dessa i tur och ordning. Klusteranalysen syftar till att undersöka tvär nationella mönster välfärds mixar och välfärdsresultat: till skillnad från mycket regressionsanalys målet är att avslöja mönster av skillnaden så mycket som förhållanden likhet. Vi förlitar oss på allmänt tillgängliga uppgifter för alla övergångs, underutvecklade länder och utvecklingsländer utanför OECD, men oundvikligen deras giltighet, tillförlitlighet och jämförbarhet är en öppen fråga. För att hålla analysen enkel, övningen nedan använder bara två indikatorer för välfärds mix och ett mått på välfärdsresultat. Den förstnämnda kombinerar den inhemska staten, internationella statliga och hushålls komponenter i blandningen: (1) de offentliga utgifterna för hälsovård och utbildning som andel av BNP; och (2) summan av internationella inflöden av bistånd och remitteringar som andel av BNP. Som en indikator på välfärden utfall använder vi allmänt känt HDI. Tillämpa k-means klusteranalys ger fyra identifierbara kluster, som visas i tabell 2. Tabell 2. Klusteranalys av välfärds mix och välfärdsresultat: mot välfärdsregimer Slut kluster och standardiserade centra Länder (grupperade efter världsdelar) (1) HDI hög (. 8), offentliga utgifterna hög (0,9), International flöden låg (-.7) Thailand Vitryssland, Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Litauen, Polen, Slovakien, Ukraina, Uzbekistan Algeriet, Tunisien Kenya Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile , Colombia (2) HDI medelhög (0,5), offentliga utgifterna låg (-.6), International flöden låg (-.3) Indonesien, Filippinerna, Vietnam Sri Lanka Armenien Iran, Libanon, Marocko, Syrien Dominikanska Republiken, Ecuador El Salvador, Guatemala, Honduras, Paraguay, Peru, Uruguay (3) HDI lågt (-.9), offentliga utgifterna låg (-.8), International strömmar medium (0,0) Kambodja Bangladesh, Nepal, Pakistan Kamerun, Centralafrikanska republiken, Madagaskar, Tanzania, Togo (4) HDI mycket låg (-1,4), De offentliga utgifterna låg (-.5), International flöden hög (1,1) Laos Benin, Burkina Faso, Burundi, Tchad, Etiopien, Ghana, Malawi, Mali, Moçambique , Senegal, Uganda Antal länder: 61. k-medel klustring används med k = 6 (de andra två kluster innefattar ett land vardera och utelämnas). ANOVA F-poäng: HDI 60,5, offentliga utgifterna 42,1 flödar International 28,6. Tabell alternativ Vid en mycket grov nivå tolknings vi kan märka dessa kluster på följande sätt: (1) Faktiska eller potentiella välfärdsregimer: med höga statliga åtaganden och relativt hög välfärds resultat. Detta kluster omfattar stora delar av Centraleuropa (med några representanter i Östeuropa); södra konen Latinamerika; Kenya, Algeriet och Tunisien i Afrika; . och Thailand (2) Effektivare informella trygghetssystemen: med relativt goda resultat som uppnåtts med under genomsnittet statliga utgifter och låga internationella flöden. Detta innefattar delar av Sydostasien, Sri Lanka, de övriga länderna i Latinamerika som vi har uppgifter tillsammans med delar av Mellanöstern. (3) Mindre effektiva informella trygghetssystemen: med dålig välfärdsnivå i kombination med låga offentliga åtaganden och måttliga internationella inflöden. Detta kluster består av södra Asien (exklusive Sri Lanka) och vissa länder i Afrika söder om Sahara. (4) Externt beroende osäkerhet regimer: starkt beroende av bistånd och / eller remitteringar med mycket dåliga resultat välfärds. Denna innefattar huvuddelen av Afrika söder om Sahara som avslöjas i tillgängliga data. Mer detaljerad beskrivning av regimtyper i olika delar av världen kan sammanfattas på följande sätt. (A). Bangladesh och Sydasien I diskussionen om den informella skyddssystem ovan, vi inser att det är en tung tillit på samhället och familjen (eller bredare anhöriga) att tillgodose behovet av säkerhet. I ett historiskt sätt är detta tillit trots en brittisk kolonialt arv som testamenterade flera stater i södra Asien med igenkännbara områden och kompetenser. Ett formellt rättsordning existerar och i Indien åtminstone liberala demokratiska metoder är också väl etablerad. Detta har lett till en välfärdsregim kombination av "stateness" (med relativ självständighet, se Alavi, 1972) tillsammans med frånvarande eller ojämn kapitalistiska utvecklingen och storskalig landsbygden och ökad fattigdom i städerna. Under dessa förhållanden har staten också präglats av omfattande hyressökande och korruption. Men problemet med samhället och familje platser i Sydasiatiska IRM är att relationer inom dem är typiskt hierarkiskt och asymmetriska, och faktiskt patriarkala. Som Wood har argumenterat på annat håll (2003b), denna asymmetri resulterar normalt i negativ inkorporering (dvs problematiska integration snarare än social utslagning) där fattigare människor handlar några kortsiktiga säkerhet i utbyte mot längre sikt sårbarhet genom att anta former av klientberoende. Detta återger de underliggande beskyddare-kundrelationer som en skiktning utfall och funktioner för att störa ankomsten av det civila samhällets påtryckningar för att reformera sådana otrygga välfärdsförhållanden längs välfärds linjer. Under tiden detta kort sikt säkerhet ger vissa informella rättigheter som har mer omedelbar förutsägbarhet och tillförlitlighet än formella lagstadgade sådana. Egenskaperna hos en South Asian informell ordning säkerhet inom vår ram visas väl i Bangladesh, där den globala dimensionen av välfärds mix är särskilt tydligt genom bistånd och remitteringar, tillsammans med institutioner EU-nivå (Davis, 2001 och Davis, 2004). Välfärds resultaten är generellt dålig och otrygghet är endemisk. Välfärds mix i Bangladesh är mycket mer beroende av familj, släktskap, gemenskap, lokala myndigheter och "det civila samhället" former av välfärds, som tillsammans upprättar några informella men ändå någorlunda stabila anspråk på låg nivå rätt. Dessutom bistånd samhället och andra bilaterala och globala aktörer, liksom betydande flöden av extern remittering inkomster till en undergrupp av familjer, förmedla välfärds mix i kritiska sätt. Stöd beroendet ger en extern diskurs om rättigheter och korrelat skyldigheter i samhället, erbjuder det politiska målet att en välfärdsstat regim via välstyrda och riktade statliga ingripanden understöds av en växande ekonomi tillsammans med framgångsrika agrara uppehälle. Det är dock svårt att fastställa eller reproducera under förhållanden med eliten fångst av stöd och fortsatt ekonomisk utsatthet till volatila globala marknader, där en ny transparent uppgörelse mellan rättigheter och korrelativa skyldigheter, till exempel i plagg industrin, kan inte förverkligas utan att förlora denna modell komparativ fördel. Detta är den motsägelsefulla fix för många liknande samhällen. Under sådana förhållanden, djupa sociala och politiska strukturer fortsätter att definiera förhållandet mellan rättigheter och korrelat skyldigheter som mycket personlig, segmenterad, förmånliga, diskretionär och clientelist, som beskyddare av olika kinds8 ligger mellan behoven fattiga människor (skydd, sysselsättning, etc.) och bristfälliga institutioner i staten och marknadsområden. Patron-klientelism ger en viss säkerhet välfärd, men det sker på bekostnad av skadliga inkorporering-individuella eller kollektiva, som blockerar mer radikala reformer och struktureringen av inhemska intressen i en välfärdsstat diskurs. Davis (2004) har hävdat att det finns en brist på medborgarskap mellanhand mellan det utländska finansiering av utveckling och sociala sektorn programmen och deras disbursement.9 Dessutom en viktig klass av potentiellt aktiva medborgare kan gå ur denna inhemska regim, antingen via köpet av utländska utbildning och hälsovård, eller via migration och remitteringar. Allt detta blockerar framväxten av en positiv feedback samband mellan medborgarskap och välfärden offentligt, kännetecknande för västerländska välfärdsstater. I stället råder det informella skyddssystem, med de-clientelization snarare än de-kommodifiering som främsta uppgift socialpolitiken.

Resultat (svenska) 3:

4.kartläggning av välbefinnande regimer

vi anta två metoder för att empiriskt mark denna analys.först, gough (2004c) använder åtgärder av två delar av välbefinnande regimer som anges ovan välfärdsmixen och välbefinnande resultat att göra en enkel kluster analys av ett stort antal länder utanför oecd: s område.andra, våra medarbetare utforskas och skrev detaljerade studier av tre regioner i världen (latinamerika,i sydostasien, afrika) och ett land i södra asien (bangladesh).vi sammanfatta dessa i sin tur.

klustret analys som syftar till att undersöka gränsöverskridande mönstren för välbefinnande mixer och välbefinnande resultat: i motsats till mycket regressionsanalys målet är att avslöja mönster av skillnaden lika mycket som förbindelser av likhet.vi förlitar oss på allmänt tillgängliga uppgifter för alla övergångsbestämmelser,underutvecklade länder och utvecklingsländer utanför oecd, men att deras giltighet, tillförlitlighet och jämförbarhet är en öppen fråga.för att hålla den analys av enkla, utövande under använder bara två indikatorer för välbefinnande, blanda och en åtgärd av sociala resultat.f.d. kombinerar den inhemska staten, internationella statliga och hushålls - komponenter i mixen:(1) de offentliga utgifterna för utbildning och hälsa som en andel av bnp, och (2) summan av internationella inflöden av stöd och överföringar som andel av bnp.som en indikator på sociala resultat som vi använder det allmänt kända hdi.tillämpningen av k-means kluster analys ger fyra identifierbara kluster, visas i tabell 2.



tabell 2.
kluster analys av välfärdsmixen och välbefinnande resultat: mot regimer





välfärdslutliga kluster och standardiserade -

länder (grupperade i världen - regionen)


(1) hdi hög (8), offentliga utgifter hög (9), internationella flöden låg (−. 7) thailand (vitryssland, bulgarien, tjeckiska republiken, ungern, litauen, polen, slovakien, ukraina, uzbekistan i algeriet, tunisien och kenya (argentina, bolivia, brasilien, chile, colombia


(2) hdi medelhög (5), de offentliga utgifterna låg (−. 6),