Hi Johannes,I trembled as I walked

Hi Johannes,

I trembled as I walked through the grounds of Murmansk prison on 26 September.

Inmates watched me and the arrival of the other 29 notorious new prisoners through their cell windows. It was pitch black outside, but the prison was alive. Alive with the sound of barking dogs, prison alarms and prisoners shouting through their barred windows.

A guard handed me a plastic mug, a tin steel bowl, a spoon, a folded up mattress and a sheet. That’s all I had, that and a toothbrush and a book in my pocket, when the guards closed the steel green door on me. The sound of the slamming door echoed throughout the corridor. I was alone and afraid.

As days in prison passed I became stronger. As weeks passed I became hopeful. In prison they take away your freedom, your dignity and your family but they can’t take away hope. That’s the one thing they couldn’t touch and I wouldn’t let them.

I saw my lawyer twice a week. During those visits he would pass on news, news that helped me understand how big our case was. He may have been pretty bleak about the Russian legal system but he was always positive about the international attention and support we were receiving. After our visits I would have a skip to my step and I looked forward to passing these bits of gold dust onto my friends. It felt good to pass on hope. It also felt good that we were not alone.

I couldn’t sleep the night before my bail hearing. I was too excited. I had spent the previous night feeling incredibly sad after hearing Colin had been sentenced to an extra three months in prison. Now I was in awe and dumbstruck as I watched the recent turn of events, my friends, one by one, receiving bail on the news.

I went to court feeling pretty hopeful that morning and I waited impatiently as the verdict was finally translated: I had received bail. I laughed in delight and the court room full of reporters and Greenpeace volunteers erupted in applause. Moments later I was jumping up and down hugging my friends Faiza and Anne inside a dark, smokey holding cell.

Since leaving Russia I have been reunited with my family. Seeing them for the first time since prison at St Pancras was very emotional. We hugged, laughed, cried and hugged some more. I have enjoyed the simple but incredibly precious pleasures in life such as taking a walk in the countryside, having a drink with friends and seeing the stars twinkle at night. Now life feels quite strange. It’s definitely quieter as we’re not the focus of so much media attention and the stress of facing seven years in prison has been alleviated.

Thirty of us were locked up following a peaceful protest against the world’s first oil platform to drill in the icy waters of the Arctic. Those 64 days in a prison cell were undoubtedly the hardest days of my life but I have never felt as proud as I did then.

I took action on the Arctic Sunrise because I don’t want a melting Arctic, oil spills in ice and an unlivable planet to be my legacy for my children. I felt the luckiest person on Earth when I stepped on board the Arctic Sunrise back in September because I had been given an opportunity to do something that mattered.

Now, I feel even luckier. Your support means my 29 friends and I are free, your support also means my time in prison wasn’t spent in vain.

Thank you for standing up for me and for the Arctic.

Alex – one of the Arctic 30


--------------------------------------------------------------------------------

We don't accept any money from companies or governments so we can be independent and challenge anyone who threatens the planet or peace. To help us keep fighting climate change, defending our oceans and protecting ancient forests, you can make a regular donation by direct debit. Thank you!

If you no longer want to be in the loop with the latest news from these emails, we'll be sad, but you can unsubscribe here.

Greenpeace Ltd, Canonbury Villas, London N1 2PN (registered in London no 1314381, VAT registration no 625951426)

This email was sent to: [e-mail]

Resultat (svenska) 1:

Hi johannes,

Jag darrade när jag gick igenom grunderna för murmansk fängelse den 26 september.

Intagna såg mig och ankomsten av de övriga 29 ökända nya fångar genom deras cellfönster. Det var kolsvart ute, men fängelset levde. liv med ljudet av skällande hundar, fängelse larm och fångar ropade genom sina gallerförsedda fönster.

en vakt gav mig en plastmugg,en tenn stål skål, en sked, en hopvikt madrass och ett lakan. det är allt jag hade, det och en tandborste och en bok i fickan, när vakterna stängde den gröna dörren stål på mig. ljudet av racketen dörren ekade i hela korridoren. Jag var ensam och rädd.

som dagar i fängelse passerade jag blev starkare. som veckorna gick blev jag hoppfull. i fängelset de tar bort din frihet,din värdighet och din familj, men de kan inte ta bort hoppet. det är det enda de kunde inte röra, och jag skulle inte låta dem.

Jag såg min advokat två gånger i veckan. Under dessa besök han skulle förmedla nyheter, nyheter som hjälpte mig att förstå hur stort vårt fall var.Han kan ha varit ganska dyster om det ryska rättssystemet, men han var alltid positiv till internationell uppmärksamhet och stöd vi fick. efter våra besök jag skulle ha en hoppa till mitt steg och jag såg fram emot att passera dessa bitar av guldstoft på mina vänner. det kändes bra att förmedla hopp. det kändes också bra att vi inte var ensamma.

Jag kunde inte sova natten innan min borgen hörsel.Jag var för upphetsad. Jag hade tillbringat den föregående natten känslan oerhört ledsen efter att ha hört colin hade dömts till en extra tre månader i fängelse. Nu var jag i vördnad och mållös när jag såg den senaste tidens händelseutveckling, mina vänner, en efter en, emot borgen på nyheterna.

Jag gick till domstol mår ganska hoppfull om att morgonen och jag väntade otåligt när domen slutligen översatt :Jag hade fått borgen. Jag skrattade av förtjusning och domstolen rum fullt av journalister och Greenpeace volontärer utbröt applåder. ögonblick senare jag hoppade upp och ner kramar mina vänner faiza och anne inne i en mörk, rökig hålla cell.

, efter att lämna ryssland jag har återförenats med min familj. såg dem för första gången sedan fängelse på St Pancras var väldigt känslomässigt. Vi kramade, skrattade,grät och kramade lite mer. Jag har haft de enkla men otroligt värdefulla njutningar i livet som att ta en promenad i naturen, med en drink med vänner och se stjärnorna tindra på natten. nu livet känns ganska konstigt. det är definitivt tystare eftersom vi inte är i fokus för så mycket uppmärksamhet i media och den stress inför sju års fängelse har lindrats.

trettio av oss var inlåst efter en fredlig protest mot världens första oljeplattform för att borra i det iskalla vattnet i Arktis. de 64 dagar i en fängelsecell var utan tvekan den svåraste dagarna i mitt liv, men jag har aldrig känt mig så stolt som jag gjorde då.

Jag agerade på Arctic Sunrise eftersom jag inte vill ha en smältande arktisk,oljeutsläpp i is och en unlivable planet för att vara mitt arv till mina barn. Jag kände den lyckligaste personen på jorden när jag klev ombord på Arctic Sunrise tillbaka i september eftersom jag hade fått möjlighet att göra något som betydde något.

nu, jag känner mig ännu mer tur. ert stöd betyder mina 29 vänner och jag är fri, ert stöd betyder också min tid i fängelset var inte förspilld.

tack för att du står upp för mig och för den arktiska

alex -. en av de arktiska 30


-------------------------- -------------------------------------------------- ----

vi inte accepterar några pengar från företag eller regeringar så att vi kan vara oberoende och utmana alla som hotar planeten eller fred. för att hjälpa oss att hålla bekämpa klimatförändringarna, att försvara våra hav och skydda urskogar,du kan göra en vanlig donation via autogiro. tack!

Om du inte längre vill vara i slingan med de senaste nyheterna från dessa e-postmeddelanden, kommer vi att vara ledsen, men du kan avregistrera dig här.

Greenpeace ltd, Canonbury villor, london n1 2PN (registrerat i london nr 1.314.381, moms registrering nr 625.951.426)

detta e-postmeddelande skickades till: johannes.christensen @ comhem.se

Resultat (svenska) 2:

Hej Johannes,

jag darrade när jag gick igenom grunderna i Murmansk fängelse på 26 September.

intagna såg mig och ankomsten av andra 29 beryktade nya fångar genom deras cell fönster. Det var kolsvart utanför, men fängelset var vid liv. Levande med ljudet av skällande hundar, fängelse larm och fångar ropade genom deras Bandad windows.

en vakt räckte mig en plast mugg, en tenn stål skål, sked, en vikta upp madrass och ett blad. Det är allt jag hade, som och en tandborste och en bok i min ficka, när vakterna stängde stål gröna dörren på mig. Ljudet av slamming dörren ekade i korridoren. Jag var ensam och rädd.

som gått dagar i fängelse blev jag starkare. Som veckor passerat blev jag hoppfull. I fängelse tar de bort din frihet, din värdighet och din familj men de kan inte ta bort hopp. Det är en sak som de inte kunde röra och jag skulle inte låta dem.

jag såg min advokat två gånger i veckan. Under dessa besök skulle han gå på nyheter, nyheter som hjälpte mig att förstå hur stort vårt fall var. Han kan ha varit ganska dyster om det ryska rättssystemet men han var alltid positiv internationell uppmärksamhet och stöd vi fick. Efter vårt besök skulle jag ha en hoppa till min steg och jag såg fram emot passerar dessa bitar av guldstoft på mina vänner. Det kändes bra att förmedla hopp. Det kändes också bra att vi inte var ensamma.

jag kunde inte sova natten innan min borgen utfrågning. Jag var för upphetsad. Jag hade tillbringat föregående natt mår otroligt ledsen efter förhandlingen Colin hade dömts till en extra tre månader i fängelse. Nu var jag i vördnad och stum som jag såg senaste sekelskiftet händelser, mina vänner, en efter en, tar emot borgen i nyheter.

jag gick till domstolen känner ganska hoppfull på morgonen och jag väntade otåligt som dom var slutligen översatt: Jag hade fått borgen. Jag skrattade i glädje och rättssalen full av reportrar och Greenpeace volontärer utbröt applåder. Ögonblick senare jag hoppa upp och ner kramar mina vänner Faiza och Anne inuti en mörk, rökig anläggning.

sedan de lämnade Ryssland jag har har återförenats med min familj. Se dem för första gången sedan fängelset på St Pancras var väldigt känslosamt. Vi kramade, skrattade, ropade och kramade lite mer. Jag har haft den enkla men otroligt dyrbara nöjet i livet som tar en promenad på landsbygden, en drink med vänner och se stjärnorna blinka på natten. Livet känns nu ganska konstigt. Det är definitivt tystare eftersom vi inte är i fokus så mycket uppmärksamhet i media och stress inför sju år i fängelse har varit lindrat.

Trettio av oss låstes upp efter en fredlig protest mot världens första oljeplattformen att borra i det iskalla vattnen i Arktis. De 64 dagarna i en fängelsecell var utan tvekan de svåraste dagarna i mitt liv men jag har aldrig känt mig så stolt som jag gjorde då.

jag agerade på Arctic Sunrise, eftersom jag inte vill en smältande Arktis, oljeutsläpp i is och en unlivable planet vara min gamla för mina barn. Jag kände den lyckligaste personen på jorden när jag klev ombord på Arctic Sunrise tillbaka i September eftersom jag hade fått en möjlighet att göra något som betydde något.

nu, känner jag ännu lyckligare. Ert stöd betyder min 29 vänner och jag är fri, ert stöd betyder också min tid i fängelse inte var tillbringade förgäves.

Tack för att stå upp för mig och för den arktiska.

Alex – en av Arktis 30


---

vi inte accepterar några pengar från företag eller regeringar så att vi kan vara oberoende och utmana alla som hotar den planet eller fred. Att hjälpa oss att hålla kampen mot klimatförändringarna, försvara våra hav och skydda gamla skogar, Du kan göra en vanlig donation via autogiro. Tack!

Om du inte längre vill vara i en slinga med de senaste nyheterna från dessa e-postmeddelanden, vi kommer bli ledsen, men du kan avsluta prenumerationen här.

Greenpeace Ltd, Canonbury Villas, London N1 2PN (registrerade i London ingen 1314381, momsregistrering ingen 625951426)

detta mail skickades till: [e-mail]

Resultat (svenska) 3:

KLOTTRAT Hej Johannes,

JAG bävade när jag vandrade genom Murmansk fängelse den 26 September.

intagna såg mig och ankomsten av den andra 29 ökända nya fångar genom deras cell windows. Det var becksvart ute, men fängelset levande. Alive med ljudet av skällande hundar, fängelse larm och fångar skrika genom deras barred windows.

guard gav mig en mugg plast,En tenn stål skål, en sked, en vikt upp madrass och lakan. Det är allt jag hade, och en tandborste och en bok i min ficka, när skydden stängt stål grön dörr på mig. Ljudet smäller igen dörren ekade i hela korridoren. Jag var ensam och rädd.

som dagar i fängelse passerade jag blev starkare. Som veckorna gick blev jag hoppfull. I fängelset de tar bort din frihet,Din värdighet och din familj men de kan inte ta bort hopp. Det är det enda de kunde inte peka på och jag skulle inte låta dem.

Såg jag min advokat två gånger i veckan. Under dessa besök han skulle förmedla nyheter, nyheter som hjälpte mig förstå hur stort vårt fall var.Han kan ha varit ganska dyster om Rysslands rättssystem men han var alltid positiv om internationell uppmärksamhet och stöd som vi fick. Efter vårt besök skulle jag ha hoppa till mina steg och jag såg fram emot att passera dessa bitar av guld damm på mina vänner. Det kändes bra att förmedla hopp. Det känns också bra att vi inte var ensamma.

jag kunde inte sova natten innan min borgen utfrågning.Jag var för uppspelt. JAG hade tillbringat föregående natt känns otroligt tråkigt efter utfrågningen Colin hade dömts till ytterligare tre månader i fängelse. Nu var jag helt förstummad och den här spelvändningen gjorde mig helt perplex när jag tittade på de senaste händelserna, mina vänner, en och en, tar emot borgen på nyheterna.

jag gick till domstol känslan ganska hoppfull om att morgon och jag väntade otåligt på som dom var slutligen översättas:Jag hade fått permission. JAG skrattade i fröjd och domstolen rum fullt av reportrar och Greenpeace volontärer exploderade i applåder. Några ögonblick senare fick jag hoppa upp och ned kramade mina vänner Faiza och Anne inne i en mörk och rökig hålla cell.

eftersom lämnar Ryssland jag har återförenats med min familj. Att se dem för första gången sedan fängelse vid St Pancras var mycket känslosam. Vi omgivet, skrattade,Ropade och omgivet lite mer. Jag har haft en enkel men otroligt ädla njutningarna i livet som tar en promenad i naturen, med en drink med vänner och ser stjärnor tindrar på natten. Nu liv känns ganska konstigt. Det är definitivt tystare eftersom vi inte fokusera så mycket uppmärksamhet i media och stress inför sju år i fängelse har lindrats.

Trettio vi var låsta med en fredlig protest mot världens första plattform att borra i det iskalla vattnet i arktiska. Dessa 64 dagar i fängelse cell var utan tvekan den svåraste tiden i mitt liv men jag har aldrig varit så stolt som jag gjorde då.

JAG agerade på Arctic Sunrise eftersom jag inte vill ha en smältande Arktis.Utsläpp av olja i is och en unlivable planet till min äldre för mina barn. Jag kände den mest luckiest person på jorden när jag klev ombord på Arctic Sunrise i september eftersom jag hade fått en möjlighet att göra något som varit utslagsgivande.

Nu känner jag ännu lyckligare lottade. Ditt stöd betyder mina 29 vänner och jag är fri, ert stöd betyder också min tid i fängelset inte förspilld.

Tack för att du står upp för mig och för den arktiska.

Alex - en av de arktiska 30


--------------------------------------------------------------------------------

accepterar vi inte några pengar från företag eller regeringar så kan vi vara oberoende och utmanar alla som hotar planeten eller fred. Att hjälpa oss att hålla kampen mot klimatförändringen, försvara våra hav och att skydda gamla skogar,Du kan göra en regelbunden gåva via autogiro. Tack!

Om du inte längre vill vara uppdaterad med de senaste nyheterna från dessa e-postmeddelanden, vi kommer att vara tråkigt, men du kan avsluta din prenumeration här.

Greenpeace Ltd, Canonbury Villas, London N1 2PN (registrerat i London nr 1314381, MOMS registrering nr 625951426)

detta e-postmeddelande skickades till: [e-mail]